Fuck off, försvinn ur mitt huvud.
Du gav mig otroligt mycket, och ångrar inte att vi träffades. Tror jag.. Du tog mer än du gav, en bit av mig är trasig. Vill gärna tro att jag läker sakta men säkert. Hoppas jag läker. För det här är förjävligt. Vill inte vara fast i det här längre. Du är ingen för mig längre, kan du inte bara förstå det och försvinna ur mitt huvud? Det är inte ens du som är i mitt huvud, det är dina handlingar.
Det du gjorde mot mig vill jag gärna förminska, vill gärna tänka att ”de va inte så farligt, skärp dig. De finns värre saker man kan bli utsatt för”. Tänker ofta att om man endå inte kan göra något åt saken nu så är de bara att försöka komma över det. Det va ju endå mitt fel att jag var kvar? En människa kan bara ansvara för ens egna handlingar. Ingen annans. Så mitt ansvar var att se till att jag gjorde rätt, men det gjorde jag inte. Trodde att de va de rätta vara att kämpa för oss antar jag. Eller nae, försökte väl lura mig själv till att tro att du faktiskt skulle ändra dig. Du gjorde det stundvis, men bara på ytan. Aldrig på riktigt, innerst inne.
Ska jag va ärlig så vet jag inte ens vad jag pratar om längre, ingen kommer förstå vad jag menar. De skulle ta år att få ner på papper vad jag känner och tänker. Och även om jag fick de så finns det ingen som kan krypa in i min hjärna och förstå vad jag menar eller hur jag känner mig, Därför känns det inte ens värt att försöka.
Det jag vill är att du försvinner ur mitt huvud så jag får leva mitt liv och att jag får tillbaka den delen av mig som du stulit. Den behövs så att jag blir hel igen, så att jag någonsin ska kunna ha en normal relation utan att mina tankar ska komma och röra om och förstöra. Det är ju ditt fel, förstår du inte det? Blir galen, sitter och slår mig själv i huvudet för att ta mig samman, för att inte gråta, bryta ihop. Skulle kunna ringa en kompis och prata ut men då är vi tillbaka där. Vad ska man säga, ingen skulle förstå? Det tjänar inget till. Vad jag än berättar så kommer inte det som hände försvinna. Det finns alltid kvar. Du har förstört allt, precis allt. Det är ditt fel att jag aldrig kan lite på någon, aldrig kan öppna upp mig. Att jag aldrig vågar säga vad jag egentligen känner. Du har gjort mig rädd att bli sårad. Så rädd att jag hellre sårar andra? Jag vill inte vara sån.
Skit ner dig.
Mitt liv är mitt.
Du hör inte hemma här, så gå och skit ner dig.

TOPP 100 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINE












